Kikki Lin

Vad är det som gör att man alltid ser bakåt och inte vågar se frammåt?
Den frågan ställde jag precis till mig själv, åkte lite bil med Mr.T i väntan på att min tvätt skulle bli klar.
Det finns så mycket saker som man har gjort och råkat ut för i det förflutna. Men man vågar aldrig blicka frammåt för att försöka planera saker och ting. Jag tror att anledningen till att jag inte vågar titta frammåt är för att jag har gjort det så många gånger och planerat så mycker saker med personer som sedan bara har svikit mig.
Är det verkligen meningen att man ska vara rädd för att blicka frammåt bara för att man råkat ut för en massa besvikelse tidigare i livet?
Det känns inte riktigt som att det är något man skulle behöva göra, för man ska leva i nuet, men ska man få blicka frammåt?

Det känns som en väldigt svår fråga att få svar på, och det är bara jag själv som kan ändra på det!
Men hur ska man göra för att det ska bli rätt? Och vågar jag verkligen bli mer besviken i mitt liv än det jag blivit?

Jag har vissa saker som jag blickar framåt som jag vet med 100% att det kommer bli av.
Travjobben är som vanligt samma helger på sommaren, och att det skall födas lite barn här å var det här året är också en sådan sak jag kan se fram emot då jag vet att det kommer att ske. Men som en liten sak att bara åka iväg någon stans över dagen det är sådana saker som jag inte riktigt vågar blicka fram mot.

Men jag lär mig väll någon dag jag me....