Ibland är det bara så fel att tänka. Speciellt när man inte vill veta svaret på vissa saker.
Men gjort e gjort, och jag tänker ALDRIG göra om det!

Nu känns d bara tomt å kallt, finner inte riktigt någon ro i kroppen.
Varför ska man vara så jävla nyfiken ibland?
Jag har hållt vissa saker inom mig välldigt länge, och varför håller jag dom inte inne hela tiden för?
D hade varit bättre då.

D blir ju inte bättre av att inte ha mamma här, om hon hade varit här hade det kännts bättre. Då hade jag haft den absolut bästa å prata med om det här. Men vafan, sak samma!

Jag vet iaf en sak, å de e att jag har förlorat något riktigt värdefullt i mig!