Det här med att vara utanför är något jag funderat på ett tag.
Du kan känna dig utanför bland vännerna, utanför när du är arbetslös och utanför när du har flyttat.
Varför känner man dig utanför?
Man gör allt för att få ett arbete men ändå så får man ingen respons tillbaka. Hur ska man göra för att inte då gå ner dig i djupet? Har varit så nära nu på att gå ner mig flera ggr och jag vet bara inte hur jag skall göra för att komma framåt!
Det här med å flytta är också en sådan sak som gör att man känner sig utanför. Man lämnar sina grannar som man har lärt känna å kommer till nya grannar som man inte vet något om alls. Hur ska man då kunna känna att man är en del av dem då? Jo man flyttar hit där vi nu bor, träffat dagligen grannen som gärna står å pratar om allt. Berättar lite om hur området är, och pratar om vädret mm. Då känner man att man börjar bli en del av gemenskapen och på så sätt så känner man sig inte utanför. Men vi har inte kommit dit riktigt ännu men jag känner att det kommer gå bra!
Utanförskapet när det gäller vänner kan verkligen kännas jätte stort just nu. Jag har aldrig haft speciellt många vänner men nu känns det som att det är ännu mindre än innan. Det som gör saken störst är väll då att jag bor här och de vännerna jag har, har inte riktigt möjligheten att ta sig hit bara så där. Men å försöka få nya vänner på en ny plats är inte det enklaste. Jag är inte den som bara stövlar fram/in till någon bara för att kunna kommunicera. Som privatperson är jag otroligt blyg men när det gäller arbete så stövlar jag på i en evig fart. Det känns så tråkigt att inte kunna ta för sig lika lätt på den privata delen som på jobb. Men det ligger väll i allt gammalt som gör att jag blir rädd för att allt skall hända igen och att jag ska må dåligt över det.
Utanförskap är i alla fall något som jag inte gillar!!
