Det finns så mycket att säga till en massa människor runt om kring.
Men jag vet inte riktigt hur jag ska få det sagt. För jag vet inte vad som är anledningen till att det är så här. Känns så skönt att jag har fått en tid hos läkaren på onsdag, men det hjälper nog inte mot den tommhet som jag känner innuti. Den finns där men det finns inget som kan fylla den. Vad ska man göra? Hur ska man bete sig? Varför blir det så? Hur ska jag klara av livet om det ska vara så här? Allt bara känns så hopplöst förstår inte varför det ska vara så, men de e så. Å det går inte att göra något åt!
Hjälper det att bara sitta och fundera eller ska man gå till en psykolog å ligga där i en soffa och försöka få fram det som gör ont? Vad är det som gör ont igentligen? Varför gör det ont?
Det finns så många frågor men det finns fan inga svar på dom frågorna. Men förhoppningsvis så kommer svaren på posten någon gång. Å jag hoppas att det inte dröjer allt för länge.
Ni som är älskade utav mig, ta vara på det för jag älskar inte vem som helst. Utan jag älskar dom som verkligen visar att dom är speciella och inte bara spelar ett spel. Visst hela livet är ett spel men man ska kunna flytta sina markörer rätt för att kunna överleva.
Nu ska jag inte sitta här och fundera mera utan bara njuta av bra musik och varm Oboý.
Men jag vet inte riktigt hur jag ska få det sagt. För jag vet inte vad som är anledningen till att det är så här. Känns så skönt att jag har fått en tid hos läkaren på onsdag, men det hjälper nog inte mot den tommhet som jag känner innuti. Den finns där men det finns inget som kan fylla den. Vad ska man göra? Hur ska man bete sig? Varför blir det så? Hur ska jag klara av livet om det ska vara så här? Allt bara känns så hopplöst förstår inte varför det ska vara så, men de e så. Å det går inte att göra något åt!
Hjälper det att bara sitta och fundera eller ska man gå till en psykolog å ligga där i en soffa och försöka få fram det som gör ont? Vad är det som gör ont igentligen? Varför gör det ont?
Det finns så många frågor men det finns fan inga svar på dom frågorna. Men förhoppningsvis så kommer svaren på posten någon gång. Å jag hoppas att det inte dröjer allt för länge.
Ni som är älskade utav mig, ta vara på det för jag älskar inte vem som helst. Utan jag älskar dom som verkligen visar att dom är speciella och inte bara spelar ett spel. Visst hela livet är ett spel men man ska kunna flytta sina markörer rätt för att kunna överleva.
Nu ska jag inte sitta här och fundera mera utan bara njuta av bra musik och varm Oboý.
Kommentera